Idag är det ett år sedan vi delade detta inlägg med en påminnelse om Astrids egna ord till världen vid sitt tacktal 1978, då hon tilldelades den tyska bokhandelns fredspris.
”Just nu lever hela världen i fruktan för ett nytt krig, som skall förgöra oss alla. Inför det hotet arbetar fler människor än någonsin tidigare för fred och nedrustning, det är sant. Det kunde vara ett hopp. Men det är så svårt att vara hoppfull. /../
Det är inte underligt att vi alla är rädda, antingen vi bor i öst eller väst, norr eller söder, antingen vi lever i en stormakt eller i ett litet neutralt land. Vi vet att ett nytt storkrig skulle drabba hela mänskligheten, och om jag ligger död i en neutral eller inte neutral ruinhög kan inte göra stor skillnad. /../
Om det ville sig illa, kunde det bli krig på grund av en enda människas maktbegär eller hämndlystnad eller fåfänga eller vinningslystnad eller – vilket tycktes vara det vanligaste – övertro på våld som det effektivaste hjälpmedlet i alla situationer. Och på samma sätt kunde en enda god, besinningsfull människa ibland avvärja katastrofer just genom att vara god och besinningsfull och genom att ta avstånd från våld.
Slutsatsen av detta kunde bara bli: det är de enskilda människorna som avgör världens öden. Och varför var de då inte alla goda och besinningsfulla? Varför fanns det så många som bara ville våld och makt?”
Ur Aldrig våld! av Astrid Lindgren, 1978
.
.
.
.
.
#AstridLindgren #AldrigVåld #NeverViolence #fred #peace #quoteoftheday #klokaord
